Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förargad. Men i nästa minut faste hon på
honom sin vackra, sorgsna blick, som kände hon
på sig att han värkligen menade allvar med att
lämna hänne.
»Inte har du hjärta att resa före sommaren i»
frågade hon dämpadt.
»Det vore det rättaste.»
»Nej, det vore det visst inte.»
»Men vi ska1 åtminstone lägga bort alla
smekningar», sade han, halft besegrad.
»Det är ett af dina vanliga fantasterier»,
utbrast hon. »Du vet mycket väl att ett sådant
försök skulle tjena till rakt ingenting.»
Och det förblef som det varit förut. Men
ej ändå fullt detsamma. Utom att Ragnar alltmer
pinades af det falska i sin ställning till Fabian,
märkte han stundom hos Dagmar en viss
retlighet, som återvärkade på honom själf. Till en
början sökte han förklara denna hännes förändring
som tillfälliga utbrott af ett dåligt lynne. Men
snart förstod han att hon ej längre såg upp till
honom på samma sätt som förr, att han i något
hänseende sjunkit i hännes ögon — han förstod
det allt tydligare, på ett halft ironiskt beröm, en
försmädlig min eller några oväntade förebråelser,
t. ex. att han »ibland värkligen hade ganska
besynnerliga åsigter».. En gäng, när han gjorde
hänne uppmärksam på ett fel, yttrade hon att
han rättade hänne mer för att tillfredsställa sin
egenkärlek än af åstundan att förbättra. En
annan gång lät hon honom förstå att han ryckt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
