Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liksom Goethes »Werther», något som för öfrigt
vore nästan en ästetisk nödvändighet, enär det
mästa och bästa däri ju blefve skildringen af
hans egna tankar och känslor, hans grubbel, hans
inre strider. Det skulle bli ett epokgörande
arbete, som i likhet med »Werthers leiden»
skulle framställa en typ för ett helt tidehvarf,
men en typ för det nittonde seklets
reflexions-sjuka. Hans bemödanden att studera sin egen
karaktär fingo därmed en starkare drifkraft än
förut, när han åsyftat endast att rätta sina fel
och utveckla sig till en god mänska. Med
spionens ihärdighet lurade han ut hvad han ville
dölja för sig själf, med anatomens kallblodighet
dissekerade han sina handlingar ända in i deras
hemligaste motiv, med brottmålsdomarens
obeveklighet tillbakavisade han hvarje skenbart
förmildrande omständighet. Hans själfintresse blef
snart så öfvervägande psykologiskt, att han
värderade fröjd och smärta hufvudsakligen efter
den själfkännedom han skaffade sig därunder.
Det gick därmed så långt till slut, att när han
äntligen trodde sig vara på vägen att bli eh
nedrig skurk, om han ej samlade hela sin
motståndskraft, då — ja, nog led han förfärligt,
men på samma gång njöt han obeskrifligt af
det i psykologiskt hänseende högst »intressanta*
fenomenet.
Nåväl 1 Tiden gick.
Den tanken, att Dagmar skulle taga sig ett
fosterbarn, dök upp hos Ragnar allt oftare. När
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
