Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De rörde’ sig trögt om hvarandra, liksom trötta
af för mycken ansträngning, och floto slutligen
öfver i hvarandra til! en halfklar och tryckande
stämning. Det enda, som stod någorlunda klart
för honom, var att han ej hade hjärta att lämna
denna flicka, på hvars tillgifoenhef han nyss fått
så talande bevis. Hur allt kunde förändras i
en hast! Han stirrade på de slappa segel, som
här och där syntes ute på viken, och gladde sig
öfver att Lilli icke farit med på sjön. Det
föreföll honom besynnerligt att blåsten saktat af,
utan att han märkt det ringaste. Hela hans
framtid hade ju därunder förändrats, utan att
han haft en aning därom! Han måste
naturligtvis stanna kvar nu, och det vore detsamma
som att gifta sig, och det vore detsamma som’
att afstå från allt hvad han hoppats. Undras
hvad hon nu tänkte därinne, stackaren! Och
hur underligt var icke lifVetl Man drfefve9 fram
af okända makter, till okända mål, jagådes liksom
ett frö af vinden, för att faUa ner någonstädes
och spira upp eller förintas. Hade han då icke
sin egen fria vifje? Kunde han ej resa ut, som
han ämnat, och betrakta historien med Lilli som
en ljuf somittarsaga? Nej, han hade pligter mot
hanne Han hade själf framkallat hannes kärlek,
uppammat den till hvad den blifvit, dragit hänne
till sig, väckt till lif hos hänne’ tankar och
tvifvel, som kunde bli farliga, om hon
öfverläm-nades åt sig 9jälf, med en bitter sorg i hjärtat.
Men stode han sig icke själf närmast? Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
