Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sina uppsatser begagna ett biyg9amt »jag» i
stället för det öfvermodiga, häfdvunna »vi», som
alltid retat honom.
»Se så», af bröt redaktören, »inte skall man
ställa till så mycket bråk för sin lilla fåfängas
skull ?»
»I detta fall är det inte fåfänga», svarade
Ragnar, som fann sig oangenämt berörd af att få
en sådan beskyllning midt i ansigtet, af en
alldeles främmande person. »Jag vill stå för hvad
jag skrifver och inte uppträda i redaktionens
namn, då jag uttalar mitt eget omdöme. Jag
har mina principer, jag också.»
»Ja, hur fan ska vi då bära oss åt? Jag
hade gjort mig räkning på doktorn.»
Ragnar teg. Det var ej utan ängslan, som
han afvaktade slutet på samtalet. För honom
gällde det ju nästan hela hans existens, tyckte
han i det ögonblicket. »Nå», yttrade slutligen
redaktören. »Låt oss gå halfva vägen hvarl
Doktorn får behålla signaturen, men förbinder
sig att inte begagna jag. Är det
öfverens-kommet?»
Efter någon tvekan gick Ragnar in på
förslaget. Och när han väl hade fattat sitt beslut,
var det som en tyngd hade lyfts ifrån hans
hjässa, en tyngd ifrån hans bröst. Känslan af
ekonomisk otrygghet, som han varit sangvinisk
nog att knappast erkänna ens för sig själf, hade
likväl pinat honom, tryckt honom, ehuru han
ej hade märkt det så noga — men nu märkte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
