Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
medan hon sydde resväskan åt honom — den
resväska, som han skulle taga med sig utrikes,
taga med sig hvart han for, som ett minne af
hänfie, som hännes sista gåfva, där hon skulle
sy in deras »Excelsior!» och de hundratals
smeknamn, som han gifvit hänne och som hon öfvat
sig att räkna upp från böljan till slut.
Ofta rörde sig naturligtvis samtalet kring
hans författarskap. Den roman, som han höll
på med, gaf nästan hvårje dag en osökt
anledning därtill. När han arbetade, satt Lilli ständigt
vid hans sida, med ett broderi eller en bok, och
genomläste punkt för punkt hvad han skref.
Än, när det gick lätt undan med skrifningen,
kunde Ragnar måla sitt blifvande författarskap i
de ljusaste färger. Än, när det gick trögare,
tyckte han hela sitt lif tillspillogifvet endast därför
att han envisades med att tro sig ega en förmåga,
som alltjämt visade sig vara till endast i hans
inbillning.
»Det går aldrig», utbrast han vid ett sådant
tillfälle. »Min fantasi är helt och hållet uttorkad.»
Han frapperades af Lillis invänning.
»Sådant prat, gosse lille», sade hon. »Om
någon har fantasi, är det väl du. Ja, inte en
sådan där vild fantasi, det menar jag inte. Men
du betraktar allt från en poetisk synpunkt. Du
vill se allt i sin helhet, i stort, och se ett
ändamål i allt. Du kan inte fatta en sak riktigt,
utan att du först placerat den på en viss plats
i din fantasi... Är jag mycket dum, gosse lille?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
