Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med sitt klaraste sken, när de trädde in i sin
lilla »salong», och väggspegeln med den
förgyllda ramen gaf honom genast bekräftelse på
att han icke var ensam i sitt förtjusande hem.
Han öfverraskades af den innerliga fröjd, som
återseendet skänkte honom. I början af
skilsmässan hade han visserligen erfarit stor saknad,
men vanans makt i förening med de många
bestyren hade snart försonat honom med
ensamheten. Det var ej utan, att han ibland förebrått
sig den likgiltighet, hvarmed han tänkte på den
frånvarande. Men nul Han tyckte sig nästan
ha blifvit kär i hänne. Frisk och rödkindad
satt hon där, ännu med ytterplaggen på, den
pälsbrämade vinterkappan och den nya hatten
— så den klädde hänne 1 — munter och talför,
nästan alltför talför, ty han fick ju själf inte
fram ett ord! Hon beskref hur gubben talat
förstånd med hänne, hur gumman varit nyfiken
på allt i deras bostad, hur fåren tagit bröd af
hännes hand, hur hunden i förtjusning rifvit
sönder hännes gamla svarta klänning, hur
kyrkoherden beundrat! hännes sång. Ragnar gick fram
och tillbaka på golfvet, med pipan i mun, och
myste i sitt skägg. Hon skulle fara ner till
Anneholm en gång om året, det vore då säkert.
Och han själf skulle göra hänne sällskap, det
vore då lijca säkert.
»Men tag kappan af dig, tös! Hvad tänker
du på ?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
