Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Det är bara ett litet djur», förtfor han, vänd
till Lilli, med strålande uppsyn. »En liten
grå-daskig padda... en lerklump ... en ... en
plåt-slagaregesäll...»
Han grep till det första ord, som föll honom
på läppen. Utom sig af förtjusning, sprang
han från Lilli till barnet och från barnet till
Lilli.
»Du skulle nog bra gärna vilja se det där
lilla djuret?... Oroar jag dig, barn lille? Men
jag kan inte hjälpa det. Sel Se, hur det ligger
och glorl Det har lika stora ögon som dul»
Han sprang bort och kysste den lilla, som
ej gaf ett ljud ifrån sig under hela tiden.
»Men om det där lilla kräket är ett djur»,
fortfor han öfverlycklig, »så är ju också du och
jag ingenting annat än djur. Hör nu på hvad
jag säger 1 Du är det UUa djuret, och jag är
det stora djuret. Men» — han höjde rösten
— »den där lille moskoviten — det är det lilla
minsta djuret!»
»O, hvad du är tokig, gosse lille!»
»Ja. Men de gamle? Ska de gamle också
räknas till djuren?»
Lilli såg matt ut
»Nå, du skall ha ro nu, barn!» Men det
kostade honom stor ansträngning att vara tyst.
»Jo, de gamle, det är de gamle djuren!» kunde
han ej låta bli att gå bort och hviska, fastän
Lilli redan slutit sina ögon. Hans lycka var
obeskriflig. Han förstod hur Ijuft det kan vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
