Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och besväret med Lilli, for öfrigt, var för honom
detsamma som en liten afbetalning på hans stora
skuld till hänne.
En enda sak pinade honom grufligt, ja
vållade honom en förfärlig kamp. Det var
frågan om barndopet.
Med sina åsigter och med sin karaktär
kunde Ragnar, förstås, ej ge sin tillåtelse till
barnets dop.
Redan under förlåfningtiden hade han en
gång, i förbigående, sagt sina tankar om
dopfrågan, utan att Lilli tycktes ha någonting att
ahtnärka därvid. När han varit gift ett par
månader och samma fråga händelsevis åter kom
på tal, yttrade han sin mening mena direkt, utan
aning om att Lilli skulle taga saken så häftigt
som hon gjorde. Hvad han som förlåfvad
yttrat om dopet hade hon ej ansett för hans
fulla allvar. Åtminstone hade hon ej trott att
han icke ville döpa sitt eget barn. Ragnar
beslöt att ej vidröra frågan’ tills vidare. Han
var öfvertygad att Lilli skulle ge med sig, när
hon lärt sig tydligt inse hans motiv, left sig
fullständigt in i hans föreställningssätt och
kommit att betrakta sin egen åsigt som en inrotad
fördom. Hon hade ju redan, omärkligt för
hänne själf, kastat öfver bord en massa religiösa
missuppfattningar, som han samtalsvis belyst
från ståndpunkten af sin egen lifsåskådning. Med
hännes klara förstånd och modiga hängifvenhet
var det nödvändigt, att hon skulle följa honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
