Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ta den lilla in till sig. Lilli böljade bli särdeles
svår att tillfredsställa, särskiidt i matväg, ehuru
hon på samma gång, med sitt blidaste tonfall,
bad om förlåtelse för sina s. k. nycker. Hon
förtärde det minsta möjliga. Hon förlorade
intresset för allt och tänkte bara på en enda sak:
att hon låge till last för sin omgifhing. Om
dagen såg hon ofta så utledsen. ut, att det sved
i hjärtat att se hänne. Om natten såf hon
mycket ijla. Den första hälften drömde hon
merendels om det sämsta skräp, reminiscenser
ur följetongen, och den andra hälften plågades
hon af de våldsamma upphostningarna, som
ibland mera liknade kräkningar och gjorde hänne
maktlös för hela förmiddagen. I sömnen kved
hon och jämrade sig stundom så, att det var
en ynk att höra. Ofta brast hon i gråt, utan
någon anledning, och när gråten upphörde,
kippade hon ängsligt efter andan, ropade på vatten
— fort! fort! — och sjönk slappt tillbaka, när
hon druckit. Grannarna väntade att hon skulle
dö hvilken stund som hälst. Ragnar själf gick
i samma väntan. Så förflöt sommaren. När den
var slut och inflyttningen verkställdes, var Lilli
så svag, att hon i sängen måste bäras ned till
ångbåten.
I allmänhet är lungsot en smärtfri sjukdom.
För Lilli var den mot slutet mycket plågsam.
Smittämnet trängde upp i luftstrupen och vållade
hänne svåra smärtor, när den ihållande
upphost-ningen böljade. Magerheten var så stor, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
