Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Nej», svarade hon mildt. »Jag har ju
alltid önskat att jag skulle få se hänne. Du
skickar naturligtvis bud på hänne, gosse lille?»
»Ja visst. Men inbilla dig ingenting, min
lilla tös! Jag låfrar dig, så sant jag anser mig
för hederlig karl, att hon aldrig skall bli min
hustru.»
»Låfva inte!»
»önskar du själf att hon ... ?»
»Jag vet inte.»
»Jo, säg migl Skulle du värkligen önska?»
»Jag vill se hänne först.»
Ragnar sände genast en biljett till Dagmar
och bad hänne med snaraste besöka honom. I
korthet nämde han att hans hustru, som låge
för döden, ifrigt önskade göra hännes bekantskap.
Ju mer han tänkte på den besynnerliga
tillfällighet, som i detta kritiska ögonblick skulle
sammanföra de bägge kvinnor, hvilka utgjorde
hjältinnorna i hans hjärtas historia, dess mindre
kunde -han frigöra sig från känslan af en högre
makts ingripande. Han trodde visserligen ej en
enda sekund att gud direkt hade skickat Dagmar
i hans väg, men i alla fall! Sådana
tillfälligheter som denna, sådana förunderliga
sammanstötningar af de skenbart mäst sammanhangslösa
händelser, tydde likväl på en i minsta detalj
ordnad världsstyrelse, hvars orakelmässiga bud
hvaije lefvande varelse blindt måste lydal Hvad
vi i vår okunnighet kallade slump, en blindt
värkande obegriplighet, i vore blott en skenbart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
