Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ack, Ragnar, det är längesedan vi gingo
på det här viset. Mycket har händt sedan
dess.»
»Du har blifvit änka.»
»Och du snart änkling. Käre Ragnar, är
det värkligen du? Hvad du ser artistisk ut,
med det där pipskägget! Jag skulle bestämd t
inte känt igen dig på gatan. Och så manlig
du blifvit!»
»Man blir man i motgången!»
»Ja, hvar och en har sitt att gå igenom.»
De talade om sina öden. Ragnar berättade
i korthet sin historia under de sista åtta åren,
dock utan att meddela några förtroenden. Dagmar
beskref lifligt hvad hon uppleft under samma
tid, men på ett sätt, som icke på Ragnar gjorde
ett godt intryck. Han förstod att hon utan
barnet sannolikt skulle gjort sig skyldig till rätt
stora extravaganser, fastän hon själf skröt med
att hon varit så förnuftig. Nu ämnade hon
bosätta sig i Stockholm. De 3,000 kronor, som
hon efter sin fars död haft i ränta om året,
vore mer än nog för hänne. Hon gladde sig
åt att komma och hälsa på Ragnar. De skulle
ofta gå tillsammans på teatrar och konserter,
för att skingra hans sorg. Något stötande
kunde naturligtvis inte ligga däri. Det värsta,
tilläde hon skämtsamt, som man därom kunde
säga, var detta: nu ska’ de två äntligen fa
hvarandra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
