Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
någon uppenbarelse. Men förgäfves! Hon sutte
helt säkert nu på någon stjärna, välkomnad af
änglar! Han kände på sig att
bamdomsföre-ställningama trängde sig på honom, liksom gamla
kära bekanta, som han gärna ville behålla kvar.
Men han visste ju att de vore foster af en
okunnig fantasi. Hvad skulle han tro? Kunde hon
se honom? Kunde hon se hur kallt han stod
och reflekterade framför den bräckliga stofthydda,
som inneslutit hännes odödliga själ?
Beslutsamt gick han ut och omtalade med
lugn röst for Dagmar och jungfrun hvad som
inträffat. Dagmar tryckte hans hand och yttrade
några tröstens ord. Jungfrun brast i gråt.
Han omfamnade och kysste sitt lilla barn,
som redan börjat afklädas.
»Är lilla mamma död?» frågade barnet.
»Får jag aldrig se min lilla mamma mer?»
»Nej, du har inte längre någon mor, du lilla
stackare.»
Jungfrun bröt ut i de varmaste skildringar
af den dödas godhet och tålamod. Ragnar hörde
tankspridd på.
»Men du skall väl äta lite», sade Dagmar.
»Vi ha hållit middagen varm till dig, fastän
klockan redan är åtta.»
Han tog sig en bit mat, men gick fram och
tillbaka på golfvet, under det han åt. Han hade
ingen särskild känsla och tänkte ingenting
be-stämdt, men tyckte sig full af tankar och känslor
och längtade efter att bli ensam.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
