Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Länge vandrade han sä, ett rof för
sönderslitande kval. Ofta knäppte han mekaniskt sina
händer samman, liksom för att bedja, men utan
att kunna. Till slut föll han ner på sina knän,
som hade någon yttre makt tvungit honom
därtill.
»Om du fins, så hör mig! Om du kan höra
mig, så . ..»
Men det var ej den rätta andakten. Om
han också hördes af gud, skedde naturligtvis ej på
grund af hans böner någon ändring i hans öde.
»Tag ifrån mig denna frestande tanke 1»
utbrast han i förtviflan. »Gör mig stark och
godl... Gör mig framför allt god!... Stark,
och god!... Om jag inte duger till författare,
så tag bort frestelsen!... Ge mig lugni»
Han tänkte på hvad han förut alltid ansett
bönen vara: ett sätt att hämta styrka, genom
att vädja till det bättre jaget. Om inte gud
hörde honom, hade han dock vädjat till sitt
bättre jag. Men hvarför kände han sig inte
starkare?
Natten led. Under sina promenader fram
och åter stannade han ofta vid fönstret och såg
ut öfver villastaden och den stjämströdda himlen.
För hvar gång stannade han längre. Det sublima
lugnet därute värkade, honom omedvetet, på
upproret i hans eget inre. Till sist upphörde
han att gåt för att i stället betrakta natten
därute. Bortom husen sträckte sig skogen, och
bortom skogen stora landskap, med tusende sinom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
