Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tög han ej det ringaste steg till ett närmande.
Han blef i stället tvär, i känslan af att ej kunna
vara fullt naturlig.
En dag, när det lidit fram i maj, kom
Dagmar på ett af sina vanliga förmiddagsbesök,
just när han var uppstigen och skulle till att
äta sin frukost. Hon slog sig ner vid bordet
och tog en kopp kaffe, för att göra honom
sällskap.
»Hvad det här kaffet är dåligt!» utbrast
hon. »Anna kan då aldrig få den rätta smaken
på’t.»
»Jag tycker det är godt», svarade han.
»Hur många skålpund gå åt i månaden?»
»Jag mins inte så noga.»
»Hon bedrar dig naturligtvis. Men när du
låter hänne regera med hushållet alldeles som
hon vill, så ...»
»Jag litar fullkomligt på Annas ärlighet.
Det är en lycka för mig att jag har hänne.»
Dagmar gjorde en ful grimas, som hon ofta
brukade, när hon visste att det skulle tjena till
ingenting att i ord uttrycka sitt misshag. Men
sedan jållrade hon älskligt och muntert med
Fausta, och Ragnar tänkte för sig själf att om
hon ej haft sin pojke, så .. . Det slog honom
att han själf, genom att skaffa hänne detta
fosterbarn, hade framkallat det förnämsta hinder, som
nu stod i vägen för en förening mellan dem.
Kanske, tänkte han, allt hvad som inträffat på
den sista tiden var att betrakta som ett öfver-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
