Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I sällskap med Oskar och Gunni gick han
därefter till järnvägsstationen. Paula viftade
långt håll med sin näsduk, och det var med en
strålande glädje, tyckte Ragnar, som hon
hoppade ned på perrongen. Hon omfamnade och
kysste Gunni med en ömhet, som kom hans
hjärta att klappa häftigt, och så tog hon Oskar
i hand så förtroligt och varmt, tyckte han, att
det inte längre kuqde vara något tvifvel om . . .
Men när hon så skulle hälsa på honom själf,
vände hon sitt ansigte bort och såg förlägen ut,
tyckte han. Detta, hur mycket han än sökte
tyda det till sin förmån, stämde ner honom
ytterligare. Så kände han plötsligt att hufvudet
började värka, och detta gjorde honom dyster
och trumpen. Han ville vara glad och angenäm,
men det lyckades ej. Han försökte lägga band
på sig och skämta, men skämtet bjef bittert och
sårande, mot hans vilja.
Paula var glad. »Jag har aldrig sett hänne
så uppsluppen», yttrade Gunni förstulet till
Ragnar. »Ja, I ären några besynnerliga varelser,
bägge två», tilläde hon, »men jag skall nog
plocka allt ut ur hänne.» Själfva denna
uppsluppenhet, som innerst gladde Ragnar mycket,
värkade nertryckande på hans sätt. Han tänkte
på hur dum och tråkig Paula måtte finna honom,
och han undrade hvilken ofördelaktig
föreställning hon måtte fa om hans personlighet — det
var ju så godt som första gången de voro
tillsammans. Efter att till sin egen förtrytelse ha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
