Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ja, Gunni har haft ett fasligt bråk med
hänne där nere på morgonen. Hon påstår att
du tvingat hänne komma hit.»
»Berätta! Hvad har hon sagt?» frågade
Ragnar ifrigt och reste sig på armbågen.
ȁh, ingenting annat. Hon vill ju inte
säga någonting. Hon bara gråter och säger att
hon aldrig skulle kommit hit, om inte du tvingat
hänne att ge ett löfte.»
»Har hon sagt så?»
»Ja, Gunni har själf talat om det för mig.»
»Men inte mer?»
»Nej. Men det här går alldeles öfver mitt
förstånd. Inte har du kunnat tvinga flickan att
resa hit? Det är ju rent af vanvettigt. Ni har
ju knappt träffats. Och hon måtte väl ha sin
fria vilja.»
Ragnar kände att något brast inom honom.
Efter allt hvad han sett och efter allt hvad man
sagt honom, hade han ej kunnat föreställa sig
att denna stolta, lugna, slutna och ädla flicka
ett enda ögonblick skulle känt sig frestad att
yppa hvad som föregått emellan dem under
vintern. Och nu hade hon icke dess mindre
förrådt allt! Nej, det var just det största felet:
inte allt. Hon hade sagt endast så mycket, att
hon bragt honom i en högst obehaglig belägenhet.
Och det utan att förbereda honom därpå! Hvar
hade hännes ädelhet tagit vägen? Och hännes
mycket omtalade slutenhet! Hon, som ensam
brukade bära sina hemligheter, utan att anförtro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
