Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
barnet just höll gubben sällskap efter middagen.
Man hörde hur den lilla sjöng en visa, som
gubben alltid brukade ha så roligt åt. Ragnar gick
in till Oskars och fick sig lite mat efter resan.
»Bara det nu inte blir en scen mellan dig
dch gubben!» yttrade Oskar.
»Åhnej», svarade Ragnar. »Inte den här
gången. Om gubben blir aldrig så het, så kan
jag behärska mig nu.»
Både Gunni och Oskar tviflade på hans
själf-behärskning i en sådan situation som denna.
»Just i sådana situationer», sade Ragnar med
stolthet, »reder jag mig allra bäst. Jag har nu
inte endast rätten på min sida, utan också makten.
Och när jag har makten, förgår jag mig aldrig.»
När han ätit, gick han upp till gubben,
ensam. Han kunde ej låta bli att småle, när han
såg hur de andre liksom förberedde sig på ett
häftigt uppträde. Han hade visst aldrig förut
känt sig så lugn som nu. Det förvånade honom
själf att han ej erfor någon — fruktan kunde ju
ej komma i fråga, men ej ens någon ängslan
eller någon oro.
Han öppnade dörren till gubbens yttre rum.
Den lilla kom emot honom, och det blef
omfamningar och glädjerop. Gubben, som satt på
sin vanliga plats, i gungstolen i det inre rummet,
vände på hufvudet.
Ragnar skyndade fram, kysste honom på
kinden och klappade honom på ryggen.
»God dag, pappal»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
