Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i fråga - och hur skulle nu en sådan
garanti-åstadkommas? Han kände gubben. Blefve det
tal om saken, skulle gubben inte ge efter en
hårsmån, hur mycket han än ångrade att han
skrifvit det sista brefvet. Något val funnes
således ej. Det hade tyckts honom så lätt att
komma hem och säga: se så, nu tar jag barnet
med mig — och så trösta gumman med ett snart
återseende, som han själf knappast trodde på.
Men hur svårt blefve det ej nu? Han kände
sig nästan som en bödel, när han såg sig tvungen
att skilja denna kära grupp: den tandlöse, förr
så kraftfulle gubben, som nu lekande stultade
omkring med den lilla muntra flickan, och så
det lidande gamla skråt där borta i soffhörnet.
»Jag går ner till Oskars en stund», sade
han. Det blef honom alltför pinsamt att dröja
kvar där uppe.
Hos Oskars var stämningen tryckt
ochväntans-full. Oskar själf borde varit ute i marken, men
satt och skref i sina konto-böcker,. i afvaktan
på att Ragnar skulle komma tillbaka! Gunni
och Signe hade slagit sig ner hvar i sitt
soffhörn och småpratade halfhögt. När Ragnar
inträdde, flögo alla med ens upp från sina platser
och frågade honom hur mötet med gubben
af-lupit. Ragnar berättade allt. De förvånades
lika mycket öfver honom som öfver gubben. Så
kom åter frågan om barnet på tal. Det blef
ett diskuterande hit och dit, än lifligt, när en
lösning troddes vara funnen, än matt, när man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
