Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2.
^jj^n olycka kommer aldrig ensam, säger
ordspråket. Ragnar hade ofta i fråga om sig
själf iakttagit detta, och så snart en svår
motgång träffade honom, gjorde han sig därför
beredd på att möta en ny. Då Paula gått
förlorad för honom för beständigt, frågade han sig
därför genast: hvad blir nu det andra? Skulle
Fausta vara sjuk? Det var så länge sedan något
bref hörts af ifrån hemmet. Eller skulle han själf
kanske bli sängliggande, fä afstå från sin lön i
Dagstelegrafen, ja möjligen aldrig mer komma
upp igen? Aldrig få uppfostra sitt lilla kära
barn, aldrig kunna åstadkomma någonting, som
åtminstone beredde honom en kär plats i hännes
minne ? Det vore förfärligt. Eller skulle
någonting hota honom från Dagstelegrafen ? Det
kunde han dock knappast tro — numera.
En gång på hösten hade han värkligen känt
sig en smula orolig för att mista sin plats i
tidningen. Det var då han vid ett tillfälle, för att
ej genom sin tystnad anses gilla Grönbergs
ilskna uttryck om en anonym tidskriftsartikel,
hvari Dagstelegrafens hållning på det skarpaste
kritiserats, förklarade sig delvis instämma med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
