Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- w —
»Ja.»
»Nå?»
»Allt är slut.»
»Det var sorgligt för er. Men jag kunde
tro att det skulle gå så med hännes karaktär.
Det har gripit er djupt, tror jag?»
»Tala inte mer om den saken 1 Jag vill
glömma hänne.»
Edela suckade. Ragnar suckade, han också.
De voro länge tysta. En jungfru kom in och
ställde något på bordet, utan att han märkte
hänne, förrän hon skulle gå.
»Vill ni ha ett äpple?» frågade hans
väninna och pekade på bordet.
Han tog ett rödt äpple, som smälte i munnen,
och kom därvid åter att tänka på dagens
händelser.
»Jag är utan arbete nu», yttrade han, med
försök att slå an en skämtsam ton. »Jag skall
öka proletärernas antal. Det blir alltid en
omväxling.»
Edela reste sig på sjäslongen och betraktade
honom med förvåning.
»I dag kom turen till mig», fortfor han.
»Jag är vräkt ifrån Dagstelegrafen, för att
uttrycka mig realistiskt. Det behöfde sparas, jag
var för dyr, och så skulle tidningen bli mer
homogen, och så vore jag mera danad till
vetenskapsman än till publicist, och så vidare. Bödeln
högg nacken af mig, men tröstade mig på samma
gång med att jag vore för god att lefva.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
