Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
genom sina besynnerligheter alldeles ruinerat!
H vilken’ annan kvinna som hälst, skref hon, skulle
kanske förgäfves försökt att stå emot nu längre!
Skön själfbekännelse! Förvirrad af ängslan!
Dumheter. Ville be till gud att intet ondt måtte
hända honom! Naturligtvis. Be till gud, ja.
Det sista hoppet var således ute.
Alla Ragnars , känslor koncentrerade sig till
en jnnerlig harm öfver att han älskat en som
han tyckte så hjärtlös varelse och för hännes
skull förspillt en så dyrbar tid af sitt. lif. I stället’
för att annars alltid ha förebrått sig den smärta
han gjorde hänne, tröstande sig med den fixa
idén att han som hännes man skulle godtgöra
, allt, i stället rasade han nu vid tanken på denna
stackars flicka och beskyllde hänne att medvetet
ha lekt med hans känslor på det grymmaste
sätt. Han tyckte sig redan ha dödat hvarje
medkänsla för hänne. Giftermålet med fru Gerber
föreföll honom alltmer tillåtligt, eller åtminstone
ursäktligt. Han toge hänne ju ej för att vinna
materiella fördelar, utan endast för att utveckla
de anlag, med hvilka han blifvit utrustad af
naturen, men som vidriga omständigheter hotade
att kväfva. Hvar afton beslöt han att gå till fru
Gerber redan nästa kväll och få saken afgjord.
Men.när så morgondagen kom, var alltid
någonting i vägen, en obetydlig småsak; än var det
snufva eller hufvudvärk, än hade han smutsat
sina stöflar ute och fann det besvärligt att byta
om, än var det ruskigt väder och så vidare.
Meijer. II. 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
