Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Är det roligt att resa, tycker ni?» frågade han
i stället.
»Ja, ibland. Skulle Ragnar inte själf resa
ut? Det skulle nog göra er godt. Fatta ett
raskt beslut och res uti»
»Därtill fordras pängan»
»Ni kan ju låna.»
»Jag, som inte kan lämna säkerhet?»
»Tag en lifförsäkring!»
»Låt oss afbryta det här ämnet, Paula! Har
du ingenting annat att säga mig?»
Han sade ni och du om hvartannat.
»Nej. .. ingenting ... särskildt», svarade hon
dröjande.
Rätt länge gingo de sålunda fram och
tillbaka utmed Esplanaden. De försökte fortsätta
promenaden in i skogen vid Lilljans, men vägarna
voro så uppblötta af vårrägnet, att de måste
vända om. Paula pratade om allt möjligt, om
musik och teater, om slägt och bekanta, äfven
om sig själf, försäkrade t. ex. helt omotiveradt
att hon nu ämnade bli en nyttig
samhällsmedlem och lära sig hushåll. Ragnar svarade
mekaniskt på hännes frågor, men talade mycket
litet och gick som i en dröm. Ett par gånger
kände han att en tår ville tränga sig fram ur
ögat, och då teg han plötsligt. Äntligen blef
han så gripen af sin själsrörelse, att han ej
kunde behärska sig. Midt i ett samtal lyfte han
på hatten, sade farväl och gick.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
