Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
psykologiskt hänseende intressant skildring af
en alldeles främmande personlighet.
När han slutat, såg han till sin förskräckelse
att Paula undergått en stor förvandling. Hon
var ej längre den glada, milda, öppna flicka,
som nyss hade skilts ifrån honom med undran
i sin blick. Det var samma trumpna, stränga,
slutna varelse, som i afskedsstunden på
Anne-holm hade upprepat sitt outgrundliga nej.
»Paula!t utbrast han.
»Ja, Ragnar, det är nog bäst att vi skiljas nu.»
»Skiljas? Nu? Men hvarför kom du hit?
Du sade ju att du kommit för min skull?»
Hon teg.
»Nu är det din pligt att bli min, Paula.
Din pligt både mot mig och mot dig själf. Du
älskar mig.»
»Åh», svarade hon trotsigt, »det har jag
aldrig gjort.»
»Men då . . . hvarför ville du detta möte?»
Han var så upprörd, så nästan retad, att
han kände fragga i munnen, när han talade.
»Jag trodde mig först ha gissat hvad du
ville», fortfor han dämpadt, »och jag hade
föresatt mig att ... med tacksamhet... afslå din . ..
vänlighet. Men då du ej nämt ett ord om den
saken, hvad i härrans namn ville du då?»
Hon teg.
»Föraktar du mig kanske, därför att jag
tänkte på fru Gerber?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
