Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fantasiens värld och speglat sig själf i det ideal,
som han efter9träfvade I Nu, på sista tiden, hade
ju tillräckligt visat sig hvad denna upphöjdhet
och detta mod i själfva värket hade för ett
värde. Som en lösmynt käring hade han gått
och pratat om sina olyckor för hvem som hälst,
som en narr hade han sprungit efter Paula och
tiggt om hännes ja, fegt hade han undandragit
sig att blicka värkligheten in i ögonen och handla
som pligten kräfde. En usling var han, en slapp
stackare, som kallat sin egenkärlek för stolthet,
sin sporadiskt påkomna handlingskraft för energi
och sitt egensinne för själfständighet. Han
för-tjenade sannerligen inte bättre än det gick honom.
En förblindad dåre, som han varit hela sitt lif!
Plågad af dessa tankar, vandrade han oroligt
af och an i sina rum. Då och då kände han
sig irriterad af någonting, han visste ej hvad —
han hade endast en obehaglig och dunkel
förnimmelse af att något störde honom, liksom
observerade honom. Plötsligt upptäckte han att
han gått och förargat sig öfver sin egen
skuggbild, som reflekterades af den stora
kakelugns-spegeln i yttre rummet. Han stannade och såg
med förfaran sig själf i spegeln. Hvilken synl
Håret i oordning, tunnt på sidorna och alldeles
grått vid tinningarna! Ansigtet grådaskigt och
magert som den där våren efter Lillis död, så
hopsjunket, att kindknotoma stodo fram som
ett par utväxter I ögonen röda, glanslösa, matta,
gråtiga, men utan tårar, och vanställda än mer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
