Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han dåsade bort den ena dagen efter den
andra, den ena veckan efter den andra, likgiltig
för allt. Tänkte han på någonting särskild t, så
var det på Fausta. Han beslöt att nedskrifva en
själfbiografi, för att barnet vid mogen ålder skulle
förstå sin olycklige far och hämta lärdom af hans
lif. Men han kom sig icke för med att bölja.
I stället skref han breflappar till barnet,
breflappar som han likväl merendels ej afsände,
fastän det hvar gång var hans mening att göra det.
En dag ville det rakt inte gå med skrifningen.
Tre gånger började han på nytt, men ehuru han
ansträngde sig till det yttersta för att finna ord,
lyckades han ej få fram hvad han ville. Det lät
så tillgjordt, tyckte han, eller så kaUt eller så
intetsägande — men just nu kände han ett behof
att tala ur djupet af sitt hjärta och säga så
mycket, så mycket.
»Dotter lille kärel* började han äntligen för
fjärde gången, på ett nytt pappersark.
Solen flöt i breda strömmar in öfver möbler,
golf och väggar. Ljumma vårfläktar letade sig
in genom det öppna fönstret, ströko lätt förbi
honom, där han satt vid skrifbordet, och jagade
så dammet fram ur de gömslen, där det samlat
sig under vintern. Snart såg han massor af små
färglösa stoftpartiklar röra sig långsamt i
solskenet, lägga sig tunnt öfver bord och stolar,
fästa sig på pappersbladen, på böckerna, på
bläckstället, på handen hvarmed han skref. Det
föreföll honom så ruskigt, allt där inne. Bord-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
