Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dess mer kände han att barnet för honom
blifvit allt. Om han skulle dö från sitt barn,
förrän det kunde stå på sina egna fötter, då
skulle han på allvar anse sitt lif förfeladt, då
skulle han på allvar tviila på att det funnes en
god makt, som ledde mänskornas och
mänsklighetens öden — då skulle han kalla sig själf en
narr, därför att han gjort »excelsiorl» till sitt
valspråk.
Att tvärtom barnet skulle dö, och han själf
stå ensam kvar, det var något som aldrig föll
honom in. Tanken därpå skulle ha smärtat
honom vida mer än tanken på hans egen död.
Och likväl var det detta, som inträffade.
Brefvet, som meddelade Faustas bortgång ur
lifvet, träffade honom i trapporna, just när han
skulle gå till kungl. biblioteket och forska i några
handlingar. Han stoppade det oläst i fickan
och fortsatte sin väg. Först när. han slagit sig
ner vid en af pulpeterna i bibliotekssalen och
rekvirerat de handlingar han behöfde — först
då tog han brefvet fram och läste: barnet hade
dött för ett par dagar sedan, man hade ej velat
oroa honom med underrättelsen om hännes
sjukdom, döden hade kommit oväntadt, och gumman
var utom sig af förtviflan.
I första ögonblicket dansade bord och stolar
och väggar rundt för honom, och det var
liksom han hängt i rymden, öfver ett bottenlöst
djup. I nästa ögonblick tog han några långa
steg fram och tillbaka i salen, bemödande sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
