Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lindsköld ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öppnades 1814, under namnet
gymnastiska cen t r al-institut et j och fick
honom själf till föreståndare. Ungefär
1825 erhöll han professors titel, och
1835 invaldes han i svenska
akademien, som 1815 belönt honom med
lundbladska priset och 1833 med sitt
stora pris och som 1837 tilldelade
honom Karl Johans pris. Död i
Stockholm 1839.
Som lärare i gymnastik och
uppfinnare af ett svenskt gymnastiskt
system utöfvade L. en för hela
mänskligheten yälsignelsebringande
verksamhet. Äfven som skald var han
af stor betydelse. Liksom han i
eldiga tal påyrkade fosterländsk
nyfödelse medelst gymnastiska öfningar,
så arbetade han på den svenska
skaldekonstens nyfödelse genom att
upplifva minnet af förfädrens
guda-och hjältevärld. Under sin vistelse
i Lund utöfvade han i detta
hänseende ett ganska stort inflytande pä
Tegnér. ”Själf ville han frambringa
ett fosterländskt hjälteqväde, som
skulle blifva for Skandinavien hvad
Homeros’ epos varit för det gamla
Grekland och ur hvilket åsarnas
ättlingar skulle hämta ingifvelser till
fosterländsk bragd, till
häfdaforsk-ning, dikt och konst.” För detta
ändamål sammanskref han
”drott-qvädet” Gylfe (l:sta delen 1812,
förändr. och forts. 1816, i femton
sånger, men ofullbordadt), hvilket
dock såsom allegori icke vann
bifall, trots sina egendomligheter och
sina präktiga naturskildringar.
Öf-vergifvande allegorien, började han
derefter skrifva en ny gigantisk
hjältedikt, Asame (1816—26, ny tillökt
uppl. 1833, i trettio sånger), hvilken
dock ej häller slog mycket an, trots
det stora snille, som i densamma
röjer sig. Afven på dramats
område sökte L. frambringa storartade
skapelser, och liksom Shakspeare
gjort i fråga om England, tog han
till uppgift att dramatisera hela
Sver-ges historia. I detta syfte författade
han de historiska sorgespelen (1.
skådespelen) Agne (1812), Eylif den
gö-thiske (1814, förf. redan i
Kjöben-havn), Biksdagen 1527 (1817), Den
heliga Birgitta (1818), Engelbrecht Engelr
brechtsson (1819), Styrbjörn Starke
(1824), Visburs söner (s. å.), Ingiald
lllrada och Ivar Vidfamne (s. å.) och
Blotsven (s. å.). Men ej häller som
dramatiker lyckades L. frambringa
något fulländadt konstverk, enär han
icke förstod sig på dramats teknik
och ej förmådde åstadkomma
åskådliga karaktärsskildringar; det bästa
i hans dramer htgöres af de lyriska
och de beskrifvande partierna. L. var
framför allt lyriker. På lyrikens
område författade han åtskilliga vackra
skaldestycken, bl. a. den förtjusande
herdedikten Kärleken och den
romantiska dikten Tirfing eller dödssvärdet
(1836). Han tillhörde naturligtvis
götiska förbundet. I böljan
betraktades han till och med som detta
förbunds hufvudman, men efter 1817,
då Geijer bevisat de nordiska
myternas oanvändbarhet i skön konst,
kom han att genom sina
ytterligheter stå alldeles ensam. På prosa
författade L.: Eddomas sinnebildslära
för olärde (1819), Gymnastikens
allmänna grunder (1834 — 40) m. m.
Hans Samlade arbeten utgåfvos i tre
delar 1859—65, med en
minnesteckning af B. von Beskow. Se skrifter
af Atterbom, E. K. Werlauff m. fl.
2. Hjalmar Fredrik Z., den förres
son, f. 1820, tit. professor och
öfver-lärare vid gymnastiska
central-insti-tutet, har utgifvit några smärre
skrifter om skolgymnastik.
3. Jetta L. Se Ziedbeck.
Linnarsson, Johan Gustaf Oskar,
geolog, f. 1841, d. 1881 som
tjenste-man vid geologiska byrån, författade
geologiska uppsatser i
vetenskaps-! akademiens publikationer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
