- Project Runeberg -  Frukt- och köks-trädgården. Fruktträds uppdragning, förädling och skötsel, frukt- och grönsakers drifning samt köksträdgårdens vård /
94

(1861) [MARC] Author: Daniel Andreas Joakim Müller
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

deras uppfostran i trädskolan icke blifvit fulländad. Ett sådant
utflyttande ur trädskolan anses kanske bos oss för tidigt, emedan man
allmänneligen tror att träden böra stå der i 3—4 år efter
förädlingen, så att de må kunna utbilda sig riktigt, eller som man
säger vara försigkomna; men detta är ett misstag.

Unga träd hafva icke så stora rötter och kunna lättare med
bela rotmassan upptagas, så att de icke behöfva så mycket skadas
eller förminskas, och i följd deraf icke en så stark tillbakaskäring
af kronan fordras, hvarigenom äldre träd eljest icke 9ällan behöfva
1—2 års växt för att återvinna hvad de förlorat. Mindre träd äro
äfven lättare att plantera, och hvad som hufvudsakligen förtjenar
märkas, är att de unga vänja sig lättare och bättre vid sin nya
växtplats; hvaremot ett träd, som har stått längre i trädsHolan, har
mera vant sig vid dess jord. Ju större ett träd är, desto svårare
är detsamma att omplantera, och ju mera osäkert blir resultatet.

Plommonträd äro i allmänhet lättast att flytta, och kunna vara
något äldre. På samma sätt qvitten och de på qvittenstammar
förädlade päronträden. Derefter fötja äpplen, men kinkigast äro sura
och söta’ körsbär och päron.

§ 84. Plan teringstiden för året, för fruktträd, varar så länge
de äro i hvila, ifrån löffällningen om hösten, lilldess att knopparne
vilja börja att svälla på våren. Om hösten planteras helst de
härdiga sorterna, om nemligen jorden och läget icke skulle vara
mycket kalla. I varmt läge samt i en lös, varm jord kan man äfven
om hösten plantera ömtåligare arier. Lida träden icke genom
vinterköld, är det i alla fall bäst alt sälta dem om hösten, ty de rota
sig förr fast och växa frodigare. Vårplanteringen bör företagas så
snart jorden är öppen och reder sig. Är man nödsakad att
förskaffa sig sina träd ifrån längre afstånd, isynnerhet ifrån ett blidare
klimat, bör man förskaffa sjg dem redan om hösten och nedlägga
dem, eller såsom man kallar det: ”slå ner dem”, det vill säga att
man gräfver en grop, längre eller kortare, efter antalet af träd man
ämnar förvara, och nedlägger dem då, träd vid träd, med rötterna
uti gropen, och täcker rötterna och halfva stammen med jord. Blir
det en skar p vinter, kan man öfver de nedlagda trädens kronor
täcka något granris.

§ 83. Uti § 24, sid* 31 bar jag redan talt om de
försigtig-hetsmått, som äro att iakttaga vid upptagning och plantering af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:34:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mdfrukt/0106.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free