Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Organisationsbildningar bland lokomotivpersonalen före tillkomsten av Sveriges Lokomotivmannaförbund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tjänstgöringsfrågorna - vilka av naturliga skäl dominerade vid snart
^agt alla årsmöten - började man undan för undan intressera sig för
och upptaga på dagordningen en rad andra spörsmål liggande inom
lokmännens intressesfär. Man diskuterade en mängd tekniska
angelägenheter avseende förbättringar på loken och man ägnade sitt
intresse åt signal- och säkerhetsfrågor, åt utbildningsfrågor, åt
nykterhetsfrågan o. s. v. Förvisso led man ingen brist på arbetsuppgifter.
Tjänstgöringsförhållandena, lokens tillstånd, utbildningen av
personalen, med ett ord allt det, varav den dagliga yrkesutövningen var
beroende, befann sig på den tiden på ett plan som lämnade mycket
övrigt att önska. I och för sig är det inte svårt att finna
förklaringar till de urusla förhållanden, som då rådde, För
det första var ju själva järnvägsväsendet relativt nytt och befann
sig ännu i sitt första utvecklingsstadium, och för det andra hade
.det icke förrän nu existerat någon sådan sammanslutning bland
personalen som befattat sig med de egentliga fack- och intressefrågorna.
Det var befälet som enväldigt styrde och ställde utan inblandning
från personalens sida och - kan man tillägga - utan att några
invändningar från det senare hållet vågat sig fram. Förär- och
eldarföreningen kom på så vis att bli ett första instrument genom vilket en
samlad personalmening kunde ge sig tillkänna. Det är därför
förståeligt om det bland personalen hunnit lagras en del berättigat
missnöje över de rådande förhållandena.
Att man redan på ett tidigt stadium av föreningens tillvaro
intresserade sig för speciellt säkerhets- och signalfrågor är förståeligt. I
en skrivelse av år 1895 till dåvarande överdirektören för
maskinavdelningen, Almgren, gick man in på en rätt amper kritik av det allt
annat än tillfredsställande signalsystem S. J. då tillämpade; likaså
anfördes en rad anmärkningar mot lokens tillstånd, i synnerhet mot
de obekväma och dragiga förarhytterna. Framställningen synes
emellertid hava blivit tämligen onådigt upptagen, ty när nästpåföljande
årsmöte hade en deputation uppe hos herr överdirektören för att
enligt vedertagen praxis "betyga Kungl, järnvägsstyrelsen årsmötets
vördnad" samt därjämte göra en vördsam förfrågan angående
resultatet av den ovannämnda skrivelsen avspisades representanterna med
det beskedet, att "föreningen kunde påräkna hans bevågenhet i allt
vad rättmätigt företages", men han uppmanade samtidigt till "mera
hovsamhet i skrivelsers avfattning"!
Vad som slutligen förmådde järnvägsstyrelsen att tillsätta en sär-
42
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
