Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Organisationsbildningar bland lokomotivpersonalen före tillkomsten av Sveriges Lokomotivmannaförbund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SAMARBETET MELLAN FÖRENINGARNA OCH DEN SLUTLIGA
SAMMANSLAGNINGEN.
IN är förär- och eldarföreningen vid S. J. bildades torde det från
initiativtagarnas sida icke hava förelegat några planer på att få med
E. J.-personalen i föreningen. Man inriktade sig uteslutande på S. J.,
och man räknade uppenbarligen icke då med att få till stånd någon
gemensam sammanslutning för S. J. och E. J. Utan tvivel var den
väg man därmed slog in på också den enda framkomliga vid den
tidpunkten, eftersom de nödiga förutsättningarna för en dylik enhetlig
sammanslutning knappast voro för handen. Detta bekräftas därav,
att den nybildade föreningen, trots att den begränsade sin
verksamhetssfär till S. J., hade tämligen svårt att slå igenom. Det tog åtskilliga
år av ihärdigt och’ oförtrutet arbete, innan man lyckades få med
större delen av S. J :s förare och eldare i föreningen. Och det lider
intet tvivel att svårigheterna härutinnan skulle varit ännu större, om
man ej på detta sätt begränsat föreningens intressesfär, utan försökt
sig på att tillskapa ett organ som skulle hava omfattat såväl S. J :s som
de enskilda järnvägarnas lokpersonal. Ty om det var svårt att få
S. J.-personalen att förstå, att den inom sig hade gemensamma
intressen att tillvarataga, och att en sammanslutning därför var
nödvändig, så skulle det självfallet mött än större svårigheter att vinna
gehör för den meningen att det förelåg en direkt intressegemenskap
också med E. J.-personalen. Allt måste ha sin tid för att mogna,
så ock här. När föreningsbildandet bland arbetarklassen på 80- och
go-talet började, skedde det i allmänhet just på det sättet, att varje
grupp för sig bildade sin förening och var sig själv nog. Det blev en
kommande tids uppgift att korrigera denna trånga och skråmässiga
uppfattning.
Länge skulle det emellertid icke dröja förrän röster började höjas för
en gemensam sammanslutning för all lokpersonal i landet. Redan vid
den första förare- och eldareföreningens vid E. J. bildande i
Hälsingborg, den 4 dec. 1892, gjorde sig som redan förut nämnts den meningen
starkt gällande att man borde inrikta sig på en enda förening, som i sig
kunde upptaga hela lokmannakåren, oberoende av om den vore anställd i
statens eller i enskild tjänst. Vi ha också sett att namnet på den s. k.
Hälsingborgs f öreningen (Svenska Järnvägarnas Lokomotivförare- och
Eldareförening) bestämdes just med nyssnämnda syftemål för ögonen.
Någon sammanslagning mellan föreningarna kom ju emellertid aldrig
57
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
