Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15
För resten delade det kristliga Wadköping sin
israelitiske medborgares syn på gudmor Utter. Man
betvivlade hennes klara förstånd. Först efter hennes
död insåg man, att hon varit en sällsynt människa
och en god människa. Då gav man henne en
ståtlig begravning. Min far och gudmor Holländer
bestredo kostnaderna och hela staden skickade
blommor. Hundratals människor samlades för att följa
henne till graven. Till sist kom också Gawenstein,
anständigt fast gammalmodigt klädd och med den
höga hatten svept i rikligt krusflor. Min far sa:
Herrn, som alltid förföljt gumman Utter med
sina elakheter, kan gärna hålla sig borta!
Vad nu? skrek Gawenstein. Jag som förlorat så
mycket pengar på henne! Ska jag inte få gå i
procession?
Far lät skälet gälla och Gawenstein anvisades
en plats i slutet av tåget. Därmed nöjde han sig
icke utan arbetade sig fram till de främsta leden.
Han grät kraftigt och höll en stor vit näsduk
för ansiktet.
Det är godheten själv, som vi följa till graven!
snyftade han. Godheten själv! Jag gåve gärna
hundra kronor om hon åter vore i livet!
Herr Gawenstein sträckte vapen. Och det kunde
han tryggt göra. Hans hus’ välfärd stod ej längre
på spel.
Sådan var gudmor Utter, sådant hennes liv och
leverne. Helt annorlunda gudmor Holländer, Wad-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
