Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
I detsamma kom gudmor Hollander; hon gick
fram till mig och lyfte upp mig. Hon sa:
Kära Love, du behöver inte gråta mer. Pappa
är redan bättre. Det värsta är överståndet. Det
hjälper att bedja.
Då skrek jag verkligen:
Jag har inte bett, jag har inte bett!
Gudmor Holländer torkade mitt blöta ansikte och
tillrättavisade mig, sägande:
Tror du kanske att det är en skam att be för
sin far?
Barn är underliga, sa hushållerskan.
Jag skulle kanske ha avslöjat sanningen, om ej
min mor kommit. I hennes famn föredrog jag att
på nytt ta till tårarna.
Fars sjukdom var akut lunginflammation och
han hade verkligen just under dessa timmar
lyckligen övervunnit krisen. Doktor Rygell gav sina
injektioner äran; så gjorde också far. Pigorna och
gudmor Holländer spridde emellertid legenden om
min bön och dess kraft. Legenden lever ännu. Vid
ett uppbyggelsemöte för icke så längesedan
uppmanades jag att vittna i saken. Jag vittnade. Falskt?
Det är möjligt men icke alldeles säkert. Pro et
contra skall jag senare framlägga.
Min förfärliga Eva kom inte vidare i vårt hus
och jag vägrade bestämt att återse henne. Likväl
beredde hon mig ännu en sorg eller rättare sagt
förskräckelse: hon dog i mässling några månader
senare. Det grep mig djupt fast ingalunda för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
