Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
63
heten denna verkan. Min fantasi arbetade då
mycket livligt och jag hetsade upp mig.
Bäst jag larvade omkring, småpratade och hade
trevligt, kom pojken gående emot mig. Han var
klädd i en sorts jägaruniform och hade en liten
hirschfängare vid sidan. Jag kände mig stukad av
hans dräkt och alls inte glad. Än mindre glad blev
jag, då jag förnam hans kyliga hövlighet och
behärskade ovilja. Han sa:
Jäg fick inte vara med på jakten för din skull.
Din far skickade hem mig för att jag skulle lekla
med dig.
Det bittra i denna uppoffring undgick mig icke
och jag blev helt ödmjuk. Så småningom tycktes
pojken försona sig med sitt öde; min ödmjukhet
smickrade honom, han befallde och jag löd. Efter
några timmars lek och sedan vi ätit en duktig
middag voro vi nästan vänner. 1 Vi stjälpte kull oss
i en gräsmatta, alldeles för mätta för att orka röra
oss. Pojken somnade men inte jag. Och nu kom
ofriden åter i flickans gestalt. Hon satte sig
bredvid mig och sa:
Vi ska tala tyst så att vi inte väcker honom.
Jag frågade, enfaldigt nog:
Varför ska vi inte väcka honom.
Hon svarade:
Därför att han kan gärna sova!
Vi samtalade viskande, mest om allvarliga ting.
Hon frågade bland annat, om jag snart skulle gå
för prästen. Hon sa:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
