Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140
Formellt ordnades saken med fars vanliga
snabbhet och beslutsamhet. Han hade ett intimt samtal
med rektorn och ett affärssamtal med prästen.
Steg så prästen upp i bönsalens kateder ledande
Ljung vid handen. Den Ljungska äran
återupprättades. Dosan förevisades. Genom ett oförklarligt
slarv hade den förkommit, genom en himmelens
skickelse återfunnits. Han ljög icke, men han trodde
själv att han ljög och övriga herrar lärare delade
hans åsikt. Bland kamraterna rådde splittring. Större
delen av min klass trodde på mig men frågan om
klass-stut togs upp tack vare påtryckning av äldre
pojkar, som nitälskade om god gammal sed. Ett
möte hölls i frukostrasten. Konfirmanderna voro
inbjudna och således också Medardus. Han visslade
oavbrutet, putsade omsorgsfullt sin fällkniv och
tycktes icke ägna förhandlingarna någon
uppmärksamhet. Hans hållning oroade mig mer än något
annat, men jag stramade upp mig och redogjorde
för händelsens förlopp. Några talade emot mig
och fordrade klass-stut; andra talade för mig och
bland dem var den förorättade Ljung. Så
småningom blev det tydligt att beslut ej kunde fattas,
förrän Medardus upphört att vissla och putsa sin
kniv. Klassens ordningsman vänder sig officiellt till
Medardus och anhåller få veta, om han tror att
Arnfeldt talat sanning. Medardus mumlar ovilligt:
Vad gnisslar du, gnet? Ordningsman upprepar
sin anhållan. Medardus sticker in kniven, reser
sig och säger:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
