Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
207
Paus. Därpå jag (talande för mig själv): Teatern
är kvar från en tid, då lögn och förställning
ansågs vara den nödvändigaste av alla konster.
De, som riktigt kunde driva lögnkonsten till sin
spets blevo skådespelare och de mindre lögnarna
sutto på parkett och beundrade och försökte lära
sig något. I våra dagar tycker man, att det är
bättre att vara uppriktig och sanningsenlig. Fast
det inte lyckas för alla. Och de, som det inte
alls lyckas för, de blir alltjämt skådespelare.
Medardus (talande för sig själv): Ja, tänk vad
bankdirektörerna ha blitt uppriktiga nu för tiden.
Tro aldrig att de säger: Den här järnvägen måste
ni ha, bondgubbar, för att kunna sälja era
produkter; och nu ska jag vara snäll och hjälpa er.
Nej han säger som sanningen är: jag behöver
geschäft för mina pengar och jag behöver era
pengar och därför ska ni släppa till jord och
bygga mig en järnväg på det att jag och mm
fina fru och min fina pojke måtte vara rika och
glada i all vår tid och ni bondjäklar fattiga och
lessna.
Paus, varunder vi åter anlitade cigarrettaskarna.
Denna gång slungade vi allt hyckleri och bjödo
inte varandra. Mitt hjärta värkte som tandvärk av
raseri. Jag trevade i blindo efter ett nytt moraliskt
tillhygge och fann detta:
Vad du har gott om cigarretter nuförtiden! Är
det hökarhustrun som är så frikostig? Då måste
du väl mest ge henne en kyss för vart bloss?
Nu reste sig Medardus för att gå; han sa:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
