Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
226
att hon inte skulle göra det. Nyss helt
blomme-rant efter sömnen, hade hon nu blivit lika vit
som sonen. De hade samma svarta stenkolsögon
och samma trotsiga uppsyn. Plötsligt skrek hon
till som en örn och kastade sig över pojken.
Hon begrov honom i ett famntag och hennes feta,
kraftiga armar kramade så att det tör ha knastrat i
benstommen. Vi hörde bara mummel och
snyftningar och vi vände oss förlägna bort. Herr
Tilian-der vandrade med raska steg av och an, stödde
huvudet än i den ena handen än i den andra.
Slutligen sa han:
Mathilde, tänk på dina nerver! Medardus, tänk
på din mor!
Hon släppte pojken, granskade honom ett slag
och sa helt buttert:
Han har ju skaffat sig mustascher. Den slyngeln!
Hur gammal är han egentligen?
Pang! sa jag för mig själv, nu börjar förhöret!
Men hon fortsatte icke sina efterforskningar utan
vände sig med mycken livlighet till herr Tiliander.
Vad är meningen? Varför låter du mig sova?
Blir det någonting gjort när jag sover? Har du
sett exempel på det? Varför har ni inte burit
upp koffertarna? Ska jag göra allt? Varför står
ni som stenbilder? Blir någonting gjort då? Har
ni sett exempel på det?
Redan vid hennes första ord hade truppen
kommit i rörelse och virvlade som vissna löv för hennes
muns vind. Hon stack till mig två kappsäckar med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
