Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
272
stadigt framåt under flitens fana. Han hade inte
en minut över för mig och Hannele. Medardus hade
helt och hållet lämnat skolan och tagit plats som
dräng hos en åkare ute på väster. Med honom
kunde jag icke tala, eftersom vi tummat på att
glömma Hannele. Dessutom voro vi trots
vänskapen rivaler och sedan föremålet för våra känslor
svikit oss båda, blev rivaliteten besynnerligt nog
starkare. Jag mötte honom ibland, där han kom
åkande på sin flakvagn. Vi nickade åt varandra
men bytte inte ord.
För att få tala om Hannele uppsökte jag
Cassius i hökare Anderssons bod. Jag lät samtalet
slingra i lämpliga bukter och frågade honom
slutligen i likgiltig ton, om han någonsin kysst
Hannele. Han tog sig fundersamt om hakan och svarade:
Låt mig se! Om jag kysst Hannele? Nej vet
Love, det har jag inte gjort. Den där spetan är
inte i min smak. Och så har hon svagt bröst.
Dom ska man inte kyssa! Minns det!
Jag gick inte vidare till Cassius, men jag
uppsökte Jago, som nyligen blivit konstapel. Efter
lämpliga slingringar gjorde jag honom samma fråga
och han gjorde samma gest som Cassius, sägande:
När jag tänker rätt på saken, så tror jag
sannerligen att jag aldrig kysst henne! Annat än på
scen, förståss. Vad det nu kan komma sig av?
Men jag ska säga Love, att det är någonting satans
dystert över den flickan. Hon skrämmer mig!
Jag tänkte: Ska jag verkligen gå omkring till
alla människor och fråga dem, om de ha kysst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
