Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
301
Roger Bernhusen de Sars stod där allena och
ståndaktig i sin löjlighet på gott och ont.
Solskenet flödade över den kala hjässan, näsan kastade
skugga som visaren på ett solur, svetten rann
allt stridare, ögonlocken klippte allt långsammare
som till sömn eller vanmakt. Han stod där, ett
levande monument över sina dygder och odygder.
Äntligen var skriftemålet slut. Prästen kom ut
på gårdsplanen. De båda herrarna bugade sig för
varandra och utan att byta ord vandrade prästen
fram mot allén, baronen uppför trappan till sitt
hus.
Och vi återvände till Hannele.
Jaha! sa hon. Tack ska ni ha, pojkar! Det var
inte svårt. Gubben var beskedlig. Vet ni, vad
det påminde mig om? Det påminde mig om en
gång då mamma och jag stodo framför en stor
svart trädgårdsport. Mamma var så rädd, att hon
skalv. Fast jag inte visste varför och vet det inte
ännu. Men eftersom mamma skalv så skalv jag
också; och tänkte: Här bor nog den fule busen.
För jag visste att det skulle finnas en buse, som
var värre än pappa. Men vet ni vad? Just som
jag var som räddast, gick trädgårdsporten upp
och där stod en fin liten tösabit i min ålder. Vi
lekte hela dan. Och hade det som i paradiset.
Men vad mamma gjorde, det vet jag inte. Tänker
att hon skurade.
Nu var Hannele lugn och nu skulle den stora
skördefesten firas, skördefesten utan skörd. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
