Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - XXI. Joe och hans far
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
iögonfallande sätt klädd i sjöstövlar och sydväst, ropa
an en droska och ge sig i väg. Men Joe hade brådtom.
Han kände till sin fars tider och var orolig, att han
inte skulle träffa honom, innan han gick hem för att
äta frukost.
Kontorspojken gjorde en sur min åt honom, då han
öppnade dörren och bad att få träffa mr Bronson; ej
heller kunde prokuristen känna igen denne ruskige
besökare, då han tilltalades av honom.
»Känner ni inte igen mig, mr Willis?»
Mr Willis såg på honom en gång till. »Å, det är ju
Joe Bronson! Var i all världen kommer ni ifrån?
Stig på. Er far är där inne.»
Mr Bronson upphörde med att diktera för sin
stenograf och såg upp. »Är det du? Var har du varit?»
sade han.
»Till sjöss», svarade Joe tveksamt, ty han var inte
säker på vad slags mottagande han skulle få och
tummade nervöst på sin sydväst.
»En kort utflykt då? Hur redde du dig?»
»Åjo, så där.» Han såg glittret i sin fars ögon och
förstod att farvattnet var klart. »Inte så illa. . .
hm . . . det vill säga, jämförelsevis.»
»Jämförelsevis?»
»Ja, jag menar inte precis så; det kunde möjligen
ha varit värre, men inte kunde det ha varit bättre.»
»Det var intressant. Sitt ned.» Sedan vände han
sig till stenografen: »Ni kan gå, mr Brown, och . . .
hm ... jag behöver er inte mera i dag.»
Joe kunde nätt och j ämnt låta bli att gråta, så
vänligt och naturligt hade hans far tagit emot honom
och genast givit honom ett intryck av att ingenting
145
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
