Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1907
KUNG OSCARS DÖD OCH GUSTAF V:s TRONBESTIGNING.
OFFICIELLT.
Den stormäktigste Furste och Herre
Sveriges, Götes och Vendes Konung,
Oscar den Andre, afsomnade lugnt och
stilla i dag den 8 december, klockan
nio och tio minuter förmiddagen på
Stockholms slott, till innerligaste och
djupaste sorg och saknad för vår nu
regerande Allernådigste Konung, Hen-
nes Maj:t Drottningen, Hennes Maj:t
Änkedrottningen, Deras Kungl. Hög-
heter Kronprinsen och Kronprinsessan,
Deras Kungl. Högheter Arffurstarna
och de Kungl. Prinsessorna samt alla
: trogna undersåtar.
KUNGL. MAJ:TS
nådiga kungörelse ang. Dess tillträ-
dande af Riksstyrelsen i egenskap af
Sveriges, Götes och Vendes konung.
Gifven Stockholms slott den 8—12. 07.
Vi Gustaf V, med Guds nåde, Sve-
riges, Götes och Vendes Konung, till-
bjude Eder samtliga Våra trogna un-
dersåtar Vår synnerliga ynnest, nådiga
benägenhet och gunstiga vilja, med
Gud Allsmäktig.
Härefter har H. M. Konungen i stats-
rådet behagat yttra:
I anslutning till de ord, Vi i Vår
kungörelse angående Vårt tillträdande
af riksstyrelsen uttalat, hafve Vi be-
slutit att till Vårt valspråk antaga:
Med folket för fosterlandet.
Vid Kungabegrafningen
finnes ett fönster att hyra. Underrättelse
Allm. tel. 11 34.
[EEE AR een
60
FOLKET OCH DEN NYA
KONUNGEN.
Ur pressens hälsningar.
Svenska Dagbladet 9/12 1907.
”Konungen är död, lefve konungen!”
— det är den gamla formeln för det
ärftliga konungadömets anspråk på att
stå höjdt öfver förgängelsens lag. Den
är i våra dagar uttrycket för den blyg-
samma tanken att en konungs frånfälle
ingenting ändrar i statslifvets bestän-
dighet, utvecklingen mot själfstyrelse
har fört det med sig att folkens öden
mindre än förr äro bundna vid dynas-
tiska hänsyn och intressen. Så har den
äfven i stort sedt frigjort dem ur
hvarje beroende af ett tronskifte. De i
tiden verkande krafterna fullgöra sitt
värf utan att fråga efter den personliga
viljan hos härskaren af Guds nåde mer
än efter den hos en stats korade öfver-
hufvud.
Så har äfven Gustaf V format sitt
valspråk. Han har lofvat samverkan
med folket för fosterlandet. Det löftet
ha andra svenska konungar aflagt före
honom, om också formen varit en an-
nan. Men det var då mera med tanke
på folkets villighet och lojalitet än på
dess själfbestämningsrätt. Denna senare
är ett begrepp som först i nyare tid
trängt så in i allmänna medvetandet att
det ej låter sig afvisas som ledande
statsprincip. Benämningen ”folket” har
också väsentligt utvidgats, såvidt där-
med afses den del af Sverges befolkning
som har rätt att anses politiskt full-
myndig. Den täcker nu hvarje ärlig
sträfvan att genom arbetsflit på det ena
området eller det andra bidra till sam-
hällets bestånd eller förkofran. Till
detta folk har den nye konungen att
tränga igenom för att kunna infria sitt
kungsord. Dess önskningar och behof
har han att lyssna till för att finna den
kurs hvarefter han bör styra.
Social-Demokraten 9/12 1907.
— — — Om smickrare under sådana
omständigheter fylla kung Gustaf V:s
öron med fagra fraser om att han mö-
tes med folkets förtroende och glada
förväntningar, så tala de i dag mot
sanningen. Men han som alla bör ha
rätt att i sin nya gärning dömas efter
sina handlingar. Framtiden skall visa
om Gustaf V i det fallet förmår att gå
i sin faders fotspår: till ett bättre för-
hållande med sitt folk, eller om detta
är honom mindre av vikt än annat. Men
kraven växa. Ätskilligt som ursäktats
en äldre generation verkar från en
yngre på helt annat sätt utmanande. Vi
gå i alla händelser fram mot den demo-
kratiska republiken, som kungarna ge-
nom en klok framfart kunnat fördröja,
men icke avvända. Vi socialdemokrater
ha som republikaner ingen orsåk att
sörja, om den processen påskyndas av
vederbörande själva. Men det blir deras
sak. Det väsentliga är att folkets vilja
så snart som möjligt blir högsta lag.
Först då går statschefen i anda och san-
ning ”med folket för fosterlandet”.
Hj. B—g.
Kungen? Hvarför kom jag att näm-
na honom, och hvad har han här att
göra? Förmodligen därför att jag är
ganska konungsligt sinnad — det har
jag af min mormor — och allramest
därför att jag starkt tror på honom och
på hans konungagärning.
Det kommer sig ’ däraf, att jag för
många herrans år sedan, då jag skräd-
dade öfver det gamla Ladugårdsgärdet,
för att på Lindarängen titta efter om
det gamla smultronståndet var kvar,
där jag i ungdomens tidigaste vår
smorde kråset, i fjärran fick se en en-
sam ryttare, som lät hästen gå som
den helst ville, och som så småningom
närmade sig mig. Jag blef nyfiken och
intresserad. Snart var han inpå mig.
Tyglarna hängde. och hästen tror jag,
gick och betade. Det var kronprinsen!
Med djupt grubblande, inåtvändt ut-
tryck, och utan att se denna enda män-
niska, som, utom honom, för tillfället
fanns på hela den vida slätten, snud-
dade han nästan vid mig.
Då tänkte jag: Kan han vara så in 1
helsike inåtvänd, då måtte han också
ha något betydande inom sig att titta
på och grubbla öfver, och då...
Hurrah, lefve den blifvande ko-
nungen!
Carl Larsson.
KONUNG GUSTAF V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
