Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Den västeuropeiska medicinen under medeltiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Anledningarna till åderlåtning voro mångahanda:
förbättring av felaktigheter i kroppsvätskornas
sammansättning, avkylning av det upphettade blodet,
avledande av sjuklig materia från en kroppsdel till en
annan, hämmande av blodflöde (blodhosta,
hemorroj-der), framkallande av menstruation, avlägsnande av
sjukdomsmateria, befrielse från blodöverfyllnad.
Också för att förebygga sjukdomar användes
bloduttömningar, 4—6 gånger om året. För dessa voro
september, oktober och december gynnsammast
ävensom med vissa inskränkningar februari, april, maj och
november; ogynnsamma voro januari, mars, juni, juli
och augusti.
En mycket viktig sak var valet av den ven, å vilken
åderlåtningen skulle företagas. Allteftersom man ville
ernå en allmän eller begränsad verkan, skulle den ena
eller andra venen öppnas. Dessutom utarbetade man
särskilda kalendrar, som utvisade under vilka
stella-riska förhållanden en bestämd ven borde väljas.
Sålunda var det olämpligt att slå åder å armarna och
händerna, då månen rörde sig i tvillingarnas tecken.
Den stora pest, som under kejsar J u s t i n i a n u s’
tid på 500-talet härjade i Europa, tilldrog sig såtillvida
icke alls läkarnas uppmärksamhet, som densamma icke
beröres i någon enda skrift från den tiden.
Helt annorlunda förhöllo sig läkarna när åttahundra
år senare, på 1300-talet, den svåra epidemi utbröt, som
i norden gick under namnet digerdöden. Det
visade sig att läkarna hade kommit till en friskare
uppfattning och kände sig mäktiga av ett djärvare
tillvägagående, då det gällde sjukdomar, om vilka de
hos de annars allena saliggörande auktoriteterna icke
funno några upplysningar. Gentemot dem vågade de
lita på sig själva, och den självförnekande, ödmjuka
tron på auktoriteterna behövde icke här utöva
herraväldet. Man sade därför numera icke sicut d i c i t
135
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
