Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 22. Invärtes medicinen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
behandlingen som utgången äv sjukdomen. Till stöd
för denna sin uppfattning anför han bl. a. hurusom
hos hunden genom extrakt på spansk fluga en till synes
mycket svår, difteriliknande inflammation av munnens
och svalgets slemhinnor kan framkallas; denna hade
emellertid, i motsats till den difteritiska inflammationen
av dessa, ett mycket lindrigt förlopp utan feber eller
något annat allmänsymtom.
Från Frankrike spred sig rörelsen inom kort till
England. Därstädes bearbetade Robert James Graves
(1800—1853), professor i Dublin, stora områden av
den kliniska medicinen, John Aberqrombie (f. 1780)
nervsjukdomarna, Wileiam Stokes (1804—1878),
professor i Dublin, hjärtats, blodkärlens och lungornas
sjukdomar. Richard Bright (1789—1859), läkare i
London, utredde sammanhanget mellan anatomiska
förändringar i njurarna och därvid uppträdande
vattu-sot och äggviteutsöndring i urinen.
Ett uttryck för den engelska skolans allmänna
uppfattning föreligger i följande uttalande av Graves:
"För att riktigt bedöma betydelsen av den patologiska
anatomien måste vi inse, att den första förändringen av ett
organs byggnad icke är orsaken till utan resultatet av sjukdom,
på samma sätt som de fysiska förändringar, vilka uppträda
vid en inflammation, svullnad, rodnad, hetta, icke utgöra
sjukdomens orsaker, utan dess följder. Men då vi sålunda
reducera dem till blotta symtom, nedsätta vi därmed
ingalunda deras betydelse. Alldenstund de såsom verkningar
omedelbart äro sammankopplade med den primära orsaken,
bliva de de nyttigaste av alla symtom och sätta oss i stånd
att lära känna den sjukliga processens läge och utveckling."
I Wien uppbars denna riktning inom medicinen
framför allt av klinikem Josef Skoda (1805—1881)
och Rokitansky. Den förre inlade stor förtjänst
genom sin utbildning av de fysikaliska
undersökningsmetoderna och Wien blev i främsta rummet tack vare
honom ett medicinskt centrum, till vilket läkare från
alla håll strömmade.
164
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
