Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De tre männen - Andrée
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en annan individualitet skulle vara fullt berättigad — och vad
rätt skulle jag ha att undertrycka den — att i mitt liv fordra
samma plats som min egen." Men han har också yttrat: "Så
fort jag känner några hjärtblad spira upp, är jag angelägen att
rycka upp dem. Ty jag vet, att den känsla, jag en dag läte leva,
skulle bli så stark, att jag ej skulle våga ge mig i dess våld."
Hur som helst — när polarexpeditionen var beslutad, tog den
Andrées tanke, känsla och fantasi så helt i anspråk, att där
ej fanns rum för något annat.
Till sin mor stod Andrée, som redan vid sexton års ålder
förlorade sin far, hela livet i det mest innerliga förhållande.
Det var modern, som alltid erhöll den första underrättelsen
om allt, som hände honom i med- och motgång. När han
företog sina luftresor, hördes aldrig från henne en klagan eller
önskan, att han skulle upphöra med dem. Men vid den första
underrättelsen om polarfärden tog moderskänslan ut sin rätt
och bröt igenom den järnfasta viljans stängsel. Men det behövs
blott ett brev från sonen för att han åter i henne skall finna
den trofasta kamraten, den självbehärskade deltagarinnan i
allt som rör honom. I sitt sista brev till honom 1896 — att
öppnas sedan Virgo lagt ut — skriver hon: "Jag är så
missnöjd med mig själv för att jag var en sådan stackare den svåra
avskedsdagen. Ett vill jag nu lägga dig på hjärtat, och det är
att om, när du återkommer, jag skulle vara borta, du ej med
oro skall tänka att ditt storslagna företag haft det ringaste
inflytande på att jag gått all världens väg––––––Och nu
hav tack för allt vad du varit för mig!––––––"
De sista ord Andrée skriver, innan han går ombord, äro för
modern: "Var ej orolig, kära, ditt hjärta vakar över mig."
En månad innan expeditionen avreste 1897, dog fru Mina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
