Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Visby in Maj o Anno Domini 1281.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
så som du bad mig att göra. Och då han
hörde din skrifvelse uti enrum, blef han
häftiga upprörd uti anden, och tårarna runno
ner öfver hans kinder, och han måste
hastligen af rummet gå ut. Om kvällen kom
han till mig igen, och då sken hans åsyn,
så som det gemenligen plägar göra, när han
sin andakt förrättat hafver. Och hans röst
var mild och stilla som suset uti
örtagårdens träd, och han klappade mig på
hufvudet och bjöd mig vandra med honom, så
skulle han förtälja mig något. Och så
förtalte han mig, att han bar samma kärlighet
i sitt hjärta, som jag bärer i mitt till dig.
Och hans kärlighet benämndes äfvenså
Kristina, likaledes som min. Och det var i
mina öron som ett underverk att höra. Och
så sade han, att slik kärlighet icke var till
att blygas öfver, men att den mycket snarare
var en kostelig Guds gåfva, oss sänd till
pröfning och bättring. Ty Gud var
kärlighet, och kärligheten kan icke göra någon
ond, utan allenast mild och god och var
därför att eftertrakta. Men sådan kärlighet
måste vara utaf himmelsk art och icke åtrå
köttets besittelse, förty anden begärer emot
köttet. Och den jordiska kärleken rasar
och skummar och förtärer sig själf vid sin
egen eld; men den himmelska kärligheten
varar i all evighet och lyser sin välsignelse
öfver jorden.
Således talade den härlige Guds
mannen, och det var mig till stor sinnets
uppbyggelse. Och han förtalte mig om sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
