Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dagen efter. Broder Olav hade bedt sig fri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
längtande, varma människosjälar. Och de
kvittrade i kapp med fåglarna, skrattade,
skämtade, kysstes, fladdrade som två lekande
fjärilar. Alla barndoms- och ungdomsminnen
stucko upp sina hufvuden som små blå
blomster, och de plockade dem på hvar
tufva, där de hvilade, under hvarje
löfkrona, där solen sände ned sina
strålknippen. De hade glömt människor, tid, rum,
hunger. De hade nog af hvarandra. De
sträckte ut sig i skuggan; hon hvilade i
hans famn med hufvudet lutadt mot hans
bröst. Och de utöste för hvarandra sin
längtan och sina hemliga drömmar. Och
så slutade de hvart skriftermål med kyssar.
Ack, detta — detta var det ju de längtat
efter, när han svärmade för sin heliga
Cecilia och hon tillbad sin himmelske
brudgum, som hade den älskades anlete. Nu
hade de funnit hvarandra, nu kunde de
icke skiljas mer. Och hvad var all
himmelens glädje mot denna enda saliga stund?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
