Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Prästfrun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sin predikan, lyckligt kommit öfver Fader
vår och kyrkbönen för majestätet, som han
likväl i förvirringen kallade för Kristian
den tredje i stället för den fjärde, hade
heller icke glömt att särskildt välsigna
drottningen, och nu utstötte han en lättnadens
suck, samlade ihop sina papper, bockade
sig för allmänheten och gick ned.
Klockaren gick till sakristian för att
öppna för den tredje. Då stod han på
hufvudet med benen upp mot väggen. Han
måste hitta på något för att hålla sig varm.
Det var en stor, kraftig man med tofvigt
hår, såg mera ut som sjöman än präst. I
sina korta luggslitna kläder såg han ut som
en, hvilken gått och sjungit vid dörrarna
för att få ett par byxor här och en rock där.
Ett betänksamt leende gled också öfver
mångas ansikten, då han otåligt rodde sig
fram genom hopen. Men då Söfren kom
upp på predikstolen, såg han triumferande
ut öfver menigheten. Han skulle nog veta
både att väcka dem och att hålla dem
vakna. Han satte också i med en bas, som
ekade i kyrkan. Bönderna sprutto upp som
ur en dvala, ty han talade ju deras eget
målföre. Och han hade icke något papper
heller. Han såg rätt framför sig och talade
friskt från lefvern och slog i predikstolen,
så det dundrade. Jo, det var en karl, det!
»Här ha varit två prästämnen, som
upplåtit sina visa munnar före mig. Men
om det blir någonting af de ämnena, det
kan vara svåra tvifvelsamt. Den ene har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
