Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Prästfrun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men nu skulle Söfren fram. Ja, var
det icke det, de visste? Han mässade som
en riktig biskop. Midt under mässan såg
han genom fönstret, att hans gamla madam,
hos hvilken han haft logis under natten,
kom pustande framåt vägen. Hon ville se,
om icke hennes logerande kommo snart;
maten stod redan färdig och väntade på
dem. Hon tog i kyrkdörren och ville in;
men den var stängd för att hindra störande
afbrott. Då skallade Söfrens röst genom
kyrkan i mässton: »Öppna åt madam
Dyrhus !» Och så dref han obesväradt på med
texten. Bönderna ruskade på hufvudet och
småskrattade, — det var en fyr, som icke
lät förbluffa sig! Det öppnades för madam
Dyrhus, och mässan fortsattes; men
beundran och jublet steg till sin höjdpunkt,
då Söfren för att visa sin sångkonst satte i
med den visa, de brukade sjunga nere på
krogen: »Herr Karl sitter på Helsingborg
och dricker med svennerna sina.»[1]
»Nej, sicken en gemen präst!» — »Han
är icke stor på sig!» — »Den mannen måste
vi ha!» Så ljöd det halft hviskande från
mun till mun.
Söfren hade segrat med glans.
Då valmännen hade sin hemliga
sammankomst, var det bara en röst som höll
på »honom med det ljusa håret, för han
såg snäll ut», och en annan framkastade,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
