Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Prästfrun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
prästfrun, »i alla fall så länge, tills edra gamla
äro lagade. Jag såg, att det fattades några
knappar, och höll på att gå hål på
armbågen. Hur har ni annars sofvit i natt?»
»Tack, alldeles utmärkt, alldeles
fabelaktigt utmärkt — jag tyckte, jag hvilade
som i Abrahams sköte.»
»Ja, där har jag aldrig varit,» svarade
prästfrun torrt, »men jag antar, att det
måste vara behagligt. Får jag bjuda er en
sup på morgonkvisten? Det skall uppfriska
er efter gårdagens ansträngningar.»
Och hon hällde något ur en grön flaska,
som hon höll i handen. Det glittrade
inbjudande i glaset, och herr Söfren drack.
Det strömmade som eld genom honom. Han
måste säga ah! och smacka efteråt. Så
bad hon honom taga för sig. Herr Söfren
lät icke bjuda sig två gånger. Framför
honom låg en glänsande hvit och fet
spickesill. Den var så fint rensad, att den drog
honom med en underlig, magisk makt. Han
tog en bit och smakade, och den rent af
smälte i munnen. Han måste taga en bit
till och en till, och innan han visste ordet
af, hade han fortärt hela sillen. Så sköljde
han ner den med ännu en sup ur flaskan
och så en tredje till afslutning på måltiden.
Då kände han sig så underlig. Det var,
som om hela rummet simmade i ett töcken,
och där i töcknet satt gammelmor på sin
stol, men hon var icke gammal längre; hon
var ung och vacker och hemtreflig. Hon
smålog mot honom med hvita tänder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
