Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förföljda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Nu har jag dig i min makt, du slipper
aldrig lefvande ut ur denna skog!»
Ja, här är snart hvarken väg eller stig
att se. Skall man lägga sig tålmodigt ner
under en granrot och öfverlämna sig åt sitt
öde, tills det blir dager igen? Men det är
det här gemena regnet; man blir ju våt in
på bara kroppen och kan rent af mista
hälsan.
Fördömdt att man gaf sig så god tid,
medan det ännu var ljust! Skogens musik
har nu blifvit till ett hånskratt. Den som
kunde få syn på ett ljus, om det än var
aldrig så litet! Man går och trampar och
trampar på den våta skogsstigen, — så slutar
den också! Nu är här stängdt på alla kanter.
Hvart i all världen skall man nu taga vägen?
Här ligga vindfällen och skogsträsk öfver allt,
man har kommit ut i en riktig vildmark.
Ingenting annat att göra än att sätta sig
pladask ner och vänta på dagen.
Men hvad var det? Glimtade det icke
långt borta som från ett ljus? Där försvann
det, — där glimtade det fram igen. Det
måste vara en stuga . . . människor! Att
ropa tjänar ingenting till, — nej, man måste
famla sig fram efter ljuset. Välsignade hus,
hur litet du än månde vara! Där är i alla
fall tak och mat och värme. —
Denna skogsskräck lopp också igenom
den gode herr Laurits Folkvardson, då han
med sina två ledsagare trefvade sig fram
öfver åsen hösten 1690. Han hade varit
ute på fogdens vägnar för att utpanta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
