Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förföljda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Icke kristen jord en gång,» snyftade
han. »Hvad ha vi två arma stackare gjort?»
Prästen närmade sig och lade handen
på hans skuldra. Tolleiv for upp.
»Rör mig icke!» skrek han.
Prästen skyndade sig ifrån honom och då
Tolleiv blifvit lugnare, sade han:
»Du frågar, hvad du gjort? Anklagar
icke ditt eget samvete dig? Behöfver du
höra ditt syndaregister af mig?»
Ȁr det den fattiga vedpinnen, jag tagit
från kungen, som gör det?» sade Tolleiv.
»Men kan du säga mig, präst, hvad nytta
har kungen, som bor i ett annat land, af
den kvist, som blåst ner och ligger och
ruttnar i skogen? Kan det skada honom
eller någon annan människa, att en fattig
man samlar ihop dem och bär hem dem?»
»Stöld är stöld, antingen det är stort
eller smått,» svarade prästen. »Men det
är ju småsaker, detta, mot den
svåraosedlighet, för hvilken du är beskylld. Du har
ju lefvat tillsammans i äktenskap med din
egen piga, utan att I ären gifta.»
»Det ljuger du,» skrek Tolleiv.
»Det finns ju vittnen på det, så att det
tjänar ingenting till att neka,» svarade prästen
lugnt.
»Vittnen,» sade Tolleiv och skrattade
högt. »Skulle det vara så farligt, att hon
kom till mig och värmde mig litet en kall
natt, då vi fröso . . . gamla människor som
vi båda voro? Hon var ju för resten gift
förut, och hennes man lefver ännu.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
